Antingen så accepterar man mig för den jag är eller så får man dra! ;)

Kollade igår kväll på "Tillsammans för cancer"-galan och som vanligt blir man alltid rörd till tårar när det finns dom som förlorat sina nära och kära eller håller på att förlora. Jag är en av dom som förlorat mina, vilket känns för jävligt och att den sjukdomen kan ta så många stackares liv. Hoppas innerligt att dom hittar något slags botemedel, men tyvärr kan vi ju inte få tillbaka de underbara människor som gått bort från våra liv för gott. Jag har funderat på att bli månadsgivare och skänka lite pengar och det tycker jag att ni också ska göra! (Y)